Nu du KELA får du se på andra bullar

Här har vi Ms Superstuderande. Klockan är 20.58, jag har just intagit middag för att nu fortsätta studera, efter en heldag med studier. Ja jobbar nog löst varenda liten cent av studiestödet, KELA får vara stolt över mig. Såhär många huvuden skulle jag behöva just nu.

Att flyga och andra färdigheter

Efter denna läslördag har domaren utsett dagens finurligaste citat:

"Flying is easy:

Step One: Throw yourself at the ground

Step Two: Miss"

Kanske det behövs lite dumdristighet/naivitet när man står inför stora utmaningar.

Fråga Pingu till exempel.

En barnbok - med director´s comments

HEJ!

Det är jag som är Cecilia. Jag är 23 år och bor i en liten stad som heter Blacksburg. Här är jag, tjohej!

Flickan på bilden ser förvånansvärt pigg ut. Med tanke på hur få timmar hon sovit denna vecka, antalet fester hon närvarat på, antalet sidor hon läst och essäer hon producerat så är hon ju nästan t.o.m. fräsch. Om hon satsat på vanligt, hederligt kaffe eller om hon hittat något skojigt piller för att hållas vaken och i form finns det ingen närmare information om. Kära mamma kontaktas omgående om misstanke väcks.

Här är min skola, mitt gym och mitt hem. Jag tycker att byggnaderna här är väldigt fina.

Helt seriöst, Cecilia är fortfarande inte 100 % säker på om hon studerar på Virginia Tech eller  Hogwarts.  Likheten är slående.

Säkra källor säger att Cecilia har sätts skaka rumpan, och andra skakiga kroppsdelar, på gymmets zumbatimmar. Tävlingsinriktad som hon är så har hon en del svårigheter att hänga med när alla cheerleaders sätter igång och skakar. Skakar bäst som skakar bäst.  

Här är prinsessan Cecilias borg. Borgen delar hon med prinsar och prinsessor från bl.a. Australien, Indien, Tyskland, Italien, Ryssland och USA (förstås).

Här brukar jag sitta och studera. Jag tycker att läderstolarna är snygga och sköna.

Amerikanerna har stil.

Det här är min favoritrestaurang, Jimmy John. Här brukar jag äta smörgås med mina kompisar. Min favorit är den italienska med salami och oliver. Om jag inte orkar komma till restaurangen så kör de hem smörgåsen åt mig. Oj vad de är snälla.

Här har vi amerikanen som stulit Cecilias hjärta. Hon doftar på honom alldeles oförskämt mycket och alldeles gratis. Mr John och Cecilia har haft ett intensivt förhållande den senaste tiden. Anonyma källor säger att Mr John beskrivs som freaky, fast och goddoftande. Dessutom ryktas det att Mr John besökt Cecilia sena kvällar. Experter tror att det endast är en tidsfråga tills deras förhållande blir officiellt på Facebook. Love is in the air.

Nu ska jag fortsätta studera. Ha en bra dag!

Men, men, men...

Professorerna pressar. Pressar, manglar och trycker på oss genast från dag 1. De berättar grundligt hur krävande just deras kurs är, hur mycket jobb som behövs för att ens komma igenom, hur duktiga vi behöver vara på att uttrycka oss vetenskapligt både muntligt och skriftlig samt hur snabbt de sparkar oss från kursen för minsta snedsteg. Självständigt arbete. Kritisk tänkande. Välutvecklade diskussionsinlägg. Essäer. Massor med essäer.

Men, men, men tänk om jag inte klara av pressen.

Men, men tänk om jag underkänns.

Men tänk om jag blir utsparkad. Hem till Finland. Ingen vits att hon är här längre. Hon klarar ju inget.

Mitt i allt är jag väldigt väldigt liten, o väldigt väldigt ensam.

Vem ska trösta Cicci?

Det är just då. Just nu. Som jag lutar mig tillbaka. Andas. Sväljer klumpen i halsen. För jag vet att Pappa är större. Jag vet att min Pappa är störst.

Mitt i allt är det skönt att vara liten. Skönt att vara svag. För Pappa sa att vad som än händer. Vad jag än gör. Vad jag än lyckas med. Vad jag än misslyckas med. Så kommer jag alltid vara hans. Alltid.

Pappa tröstar Ceciliaknyttet! 

Size matters

Jag vet det. Du vet det. Obama vet det. Mumin vet det. Allt handlar om storleken. The bigger the better. Speciellt när det kommer till kaffekoppen.

Denna termin har jag världens chans att utveckla ett tredje gradens koffeinberoende. En liten kopp här har samma storlek som en stor kopp hemma, granska gärna bildbilagan nertill.

Inhandlade min "lilla" kaffekopp idag. Kassatanten tipsade mig om att spara på kvittot, för jag får (förstås) gratis påfyllning. Schysst. Betyder det ett stycke (1) påfyllning? Nä. 2? Nä. Utan så många påfyllningar som jag kan tänkas hinna med innan de stänger kl 8 ikväll (förstås). Superschysst. Jag har kärat ner mig i French Blend och Hazelnut coffee. Men fru Juhla Mokka har ju (förstås) en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Virtuell puss på dig Juhlis.

Storleken av en liten USAkopp

Storleken av en medelstor USAkopp

Storleken av en ultrasuperdupermega USAkopp (makes you scream)

Första bråket - grr

Jahaja, nu har det inträffat. Mitt första gräl.

Det känns nästan lite stort. Mixa människor, jetlag, kulturkrockar och kommunikationssvårigheter i några dagar på full effekt och resultatet är BRÅK.

Superkommunikativ som jag är så tycker jag ju att lite bråk rensar luften. Skönt att någon vågar visa var de står, när de tar illa upp och när de fått nog. Jag erkänner att jag nästan är lite fascinerad av bråk.

Så jag och en vän rök ihop.

ACTION

Den unga kvinnan, med finskt ursprung, tar några steg mot stentrappan som leder upp till sovrummen på andra och tredje våningen. Leder upp till ensamheten. Huvudet dunkar av trötthet. Hon svänger sig om, tittar på honom med tårfyllda ögon. Hon vill bara skrika. Istället säger hon med sprucken röst "I´m sorry I just wanted to make you happy!". Hon väntar inte på något svar. Hon svänger om igen och börjar småspringa uppför trappan.

Han stod kvar. Såg henne stega uppför trappan, hon tar två steg i taget och han inser att det är lönlöst att ens försöka hinna ikapp henne. Han har inte känt henne särskilt länge ännu, men han vet att hon är envis när hon har bestämt sig. Vad som egentligen hände vet han inte. Varför hon är upprörd vet han verkligen inte. Han tittar runt på de andra, de rycker på axlarna. Någon mumlar "You should probably talk to her, tomorrow". Han nickar och går hemåt.

Hon får en hand på sin axel. "Cecilia are you okey?".


Han vet inte vad som hände.


Hon vet inte heller vad som hände.

CUT


En dag senare:


Nu är allt bra igen. Jag är glad, han är glad. Bäst av allt, vi kom närmare varandra.

How to become american - den effektiva och enkla trestegsmodellen

När jag kommer till en ny kultur brukar jag föreställa mig att jag har två alternativ. Det första alternativet är att jag håller fast vid mina traditioner, mitt sätt att tala och mitt sätt att klä mig, och hoppas på att alla nya människor omkring mig accepterar det jag är och det jag gör. Alternativ två är att jag försöker fånga in den nya kulturen, jag tar reda på hur de klär sig, hur de talar och hur de umgås. Jag kopierar allt som jag gillar i den nya kulturen och gör det till en del av mig. Antingen för en längre eller kortare tid.

Jag brukar välja alternativ nummer två.

Får jag presentera Cecilias tre hetaste tips för hur just du blir en fejkamerikan på nolltid. Klart på några minuter, precis som en mikropizza. Pling.

Det handlar om tre saker. Humorn, beteendet och utseendet.

1. Humorn. Var inte sarkastisk, funkar inte. Se till att dina skämt är rumsrena och positiva till sin natur. Skämta inte om skolskjutningar, min kompis gjorde det igår...lite för högljutt. Har sällan sett någon stirra på mig med en sådan intensiv blick (not in a good way). När det kommer till humorn är det nog "learning by doing" som gäller. Du behöver inte vara ängslig, Amerikanerna är supertrevliga och kommer ge dig många nya chanser att försöka vara rolig på en socialt acceptabel nivå.

2. Beteendet. Säg "Hi, how are you" till precis alla du träffar. Eftersom jag hemma fått cirka 20 års hårdträning på att hälsa på allt och alla så gick det här väldigt lätt för mig. Mysfaktorn är lika hög som i Solf.

3. Utseendet. Kanske ett av de viktigaste. Det finnns ett plagg som regerar här, och det är allas vår favorit hotpantsen. Om du är kvinna mellan 15 och 30 och vill passa in så måste du helt enkelt ha ett par hotpants. Färg och form spelar ingen roll (varken på plagget eller på dig), så länge det är kort. Erkänner att jag storgillar, och att jag inskaffade mina pantisar genast dag nummer två. Dessutom behöver du snygga naglar och ett par solglasögon. Då kan du se ut exempelvis såhär:

Till sist vill jag önska er lycka till, alla ni fejkamerikaner där ute! Fake it til´ you make it. Plingpling.

Food

Jepp it´s all about food!

Vill dedikera ett litet inlägg till amerikanernas passion för mat. Det finns två huvudrekommendationer, det ska va´ fett och de ska va´ myki.

Så på området har vi 15 olika matställen. En av de mest populära är D2. D2 låter kanske helt ofarligt. Men D:et står för dare och 2:an för to = eat everything/anything you dare to eat.


På dagens lunch meny fanns ett urval av olika rätter från Asiatiskt, Amerikanst, Grekiskt, Mexikanskt och Italienskt. På drycksidan så serveras alla limsasorter jag någonsin känt till + några till. De e helt crazyt. De är inte bara Unicafe´s storebror, skulle mera kalla det "Unicafe`s big Papa".

Sen kommer vi förstås till efterrätten (jepp den ingår i lunchpriset på 2,10 $). På efterrättsbuffen idag fanns hallon munkar, chokomunkar, chokokaka, äppelpaj, blåbärspaj, hallonsprängda bullar, våfflor, nötcookies, chokocookies, tranbärskolarutor, ananas, chokopuddin, grädde + mjukglass i smakerna vanilj, choko och chokovanilj.


Välkommen till amerika. It´s fat and it´s delicious.

Hon är framme nu

Dag numero 1 avklarad med följande bravader:

1. Fick springa genom hela flygplatsen i Amsterdam på rekordtid (jepp, i högklackat)
2. Fick på flygplatsen höra att jag ser ut som hon från ”Save the last dance”
3. Min väska lämnade någonstans i Europa så nu går jag omkring i en donerad t-skjorta från skolan som gör reklam för insamlingskampanjen för Tsunaminoffren (glad för att jag kan dra mitt strå till stacken)
4. Sprang på ett fantastiskt pensionärspar som bjöd mig på Chinesefood och skjutsade mig till skolan.
5. Hänger nu med min nyfunna ryska kompis och har stolt presenterat att jag kan säga Babushka på flytande ryska.



Eftersom kameran är i väskan som är nånstans i Europa så bjuder jag på en bild från arkivet.