Första bråket - grr

Jahaja, nu har det inträffat. Mitt första gräl.

Det känns nästan lite stort. Mixa människor, jetlag, kulturkrockar och kommunikationssvårigheter i några dagar på full effekt och resultatet är BRÅK.

Superkommunikativ som jag är så tycker jag ju att lite bråk rensar luften. Skönt att någon vågar visa var de står, när de tar illa upp och när de fått nog. Jag erkänner att jag nästan är lite fascinerad av bråk.

Så jag och en vän rök ihop.

ACTION

Den unga kvinnan, med finskt ursprung, tar några steg mot stentrappan som leder upp till sovrummen på andra och tredje våningen. Leder upp till ensamheten. Huvudet dunkar av trötthet. Hon svänger sig om, tittar på honom med tårfyllda ögon. Hon vill bara skrika. Istället säger hon med sprucken röst "I´m sorry I just wanted to make you happy!". Hon väntar inte på något svar. Hon svänger om igen och börjar småspringa uppför trappan.

Han stod kvar. Såg henne stega uppför trappan, hon tar två steg i taget och han inser att det är lönlöst att ens försöka hinna ikapp henne. Han har inte känt henne särskilt länge ännu, men han vet att hon är envis när hon har bestämt sig. Vad som egentligen hände vet han inte. Varför hon är upprörd vet han verkligen inte. Han tittar runt på de andra, de rycker på axlarna. Någon mumlar "You should probably talk to her, tomorrow". Han nickar och går hemåt.

Hon får en hand på sin axel. "Cecilia are you okey?".


Han vet inte vad som hände.


Hon vet inte heller vad som hände.

CUT


En dag senare:


Nu är allt bra igen. Jag är glad, han är glad. Bäst av allt, vi kom närmare varandra.